Från stormen till lugnet

Storm ute på Snaellfasnaes

Reykjavik

Tingvellir

Gullfoss

Herr & fru Persson - på plats

Välkomna till Island! - Mamma o jag hämtade flocken


Far, mor & dotter var ute på en grisepass tur i bittert väder på bittra hästar



På spetsen av Akranaes


I dimman av Reykholtsdalur

I Snorri Sturlarsons fotspår - Snorris pool

Vår bil!

Kyrka i Stykkisholmur

Sista dagsverket över

Min sista dag som guide har lidit mot sitt slut. Det har också min sista lediga dag gjort, men jag fick bita mig i läppen när jag alldeles nyss satt och tänkte på hur trött jag var. För trött, det har jag faktiskt ingen rätt att vara längre, inte när jag inte jobbat.

Idag var min första lediga dag som jag faktiskt bara gick runt här hemma på gården, tvättat och packat. Men så hade ja till slut tvättat alla mina kläder och det fanns inget mer självklart att göra, då växte abstinensen inom mig och man börjar till o vanka av o an o tänker febrilt vad man nu ska hitta på. Till slut så kommer ja på att jag har ju skor som man kanske skulle kunna tvätta, så det gör jag. Sen satte jag mig faktiskt i soffan o slog på en film, det var nog det skönaste jag gjort på länge, för d kändes det ändå som man gjorde nåt, samtidigt som man kunde ligga o koppla av.

Sen kom den stunden som jag längat efter så länge o haft svårt o sova för natten innan, stunden var inne för att hämta mamma o pappa på bussstationen! Kan ha vart en av de många konstiga o underligaste känslorna ja haft denna sommaren (vilket har vart en del). Att få något på besök i detta främmnde ställe som jag nu bott på i en evighet, för mig. Att plötsligt ha något så nära som hör hemma i hemmet där långt borta i Sverige. Det är knappt att jag tror att mina föräldrar befinner sig i samma byggnad som mig just nu. Men så fantastiskt det är att få träffa sina föräldrar efter tre månader, träffa några som man vet vilka de är!

Imorgon bär det av med flockhämtning, mor o dotter, o far fotar. Sen blir det frukost innan vi ger av av på en lång härlig ritt. Men efter det så lämnar vi Eldhestar bakom oss o drar oss mot Reykjavik o upp mot Snaellfasnaes. En fin avslutning på en fin sommar. Förhoppningsvis en bra början på det liv jag har (hade) där hemma. Konstigt att nu lämna det liv man levt i här för att återvända för att fortsätta det man hade där hemma.. Eller kanske man börjar på något nytt, vad som helst kan hända om man låter dörrarna stå öppna.