Kalla mig mogen kvinna

Idag stängde jag av mitt dunka dunk i bilen, jag stängde av wacka-macka-phone, för att lyssna på P4 där man pratade om träd. Fräckt.

Mitt Munkaskog

Det är mycket möjligt att jag var den enda som stod och hoppade på perrongen av förtjusning då tåget rullade in, förtjust över att det scenariot kändes som taget ur Harry Potter då eleverna står och väntar på Hogwartståget som skulle ta dom hem. I detta fall kom dock bara ett vanlig Sj tåg som i mitt fall skulle ta mig hem, hem till mitt Munkaskog, mitt kära, arma Munkaskog med dess 20 bofasta invånare. Tåget förde oss genom natten och på morgon timmarna kunde jga se hur Mullsjö, världens himla ände, flimrade förbi utanför fönstret. Löven satt kvar på träden och i alla de där glada färgerna det ska vara på dem såhär års. Det var liten resa tillbaka i tiden då jag redan sett löv som fallit till marken under denna hösten. Trots att saknaden efter den kära fof-andan satte in redan innan jag lämnade skolan så är hem ändå hem och dit är det alltid fantastiskt att komma.

När jag kom imorse välkommnades jag med min mors berömda Kerstinfrukost och sedan vart det far och dotter tid ute i trädgården, underbara munkaskog där det alltid finns saker att göra! Efter att ha skördat i mitt rara trädgårdsland så hinner min mor upp mig på mitt rum där hon rullar upp en 2x1 m lång plansch hon hittat. Planschen är en äng med en vit, vacker häst galopperande över den. Med glittrande ögon tog jag palschen till mitt hjärta och försvann in i mitt happyland.
Lyckan är total

SM mästarens härliga kinder

Corro de Fåros - Undersåkers egna tolkning av Spaniens Corro de Torros. Men eftersom dessa delar av landet ligger lågt med tjurar så tog man det som ligger närmast, tycket man, nämligen får. I lördags var det alltså fårrusning genom byn och hela byn var ute och jollrade på gatorna (ca 400pers). Självklar vart vår kära fjäll & frilufts klass på plats med att erbjuda våra tjänster såsom ett bjudande på fattiga riddare, p-vakter, fotografer mm. På plats utanför ett av de stora fårtälten där Sm i fårklippning körs för fullt står jag i en barnaskara och målar rosiga små kinder. Så ser jag Sm mästaren i fårklippning komma plöjande genom barnen från ingenstans och i nästa stund står han framför mig och säger; "Är det du som målar ansikten"? Ja nickar lite fånigt men glatt och pekar på den lilla 30cm höga stubben på marken. Utan tvekan slår han sig ned och sen sitter jag där med denna kanske runt 30år gamla hunken som för övrigt inte klagade på att han satt med knäna nästan uppe i hakan. Med ett barnsligt leende målar jag hans oh så manligt stubbiga kinder och i mitt happy-land i huvudet ljuder ett kvitter; lalala lala la la.
Jag kommer aldrig att tvätta mig högra hand igen.

Bilder från småturer

Bestigning av Trillevallen

Bilder från Storulvåturen

På toppen av Herrklumpen vid Sylarnas fjällstation. 15-20m/sek. waao

Tältet; Les Miserables

Med en mycket peppad turgrupp i täten pulsade en glad klass igår iväg inått Vålådalens vita yviga skog. Efter en timma hade redan första leken kickats igång och vid given signal; "tomtesmyg"! så kastar sig 24 ungdomar rakt ut i skogen för att gömma sig utom synhåll för den främsta i ledet. Kalas! Tyckte alla barnen som blickade tacksamt som den mysblå-molniga himmlen och med en sol som omtänksamt blänkte i alla ögon. En underbar dag bjöds det på igår!

Men tro tusan att en Fof tur inte går förbi helt smärtfritt. När det är dags att slå läger inser jag vad lite slarv med packning och omotiverat spex i skogen kan ha för konsekvenser. I mitt oh så kärleksfullt ihoprullade liggunderlag är det bara ett tomt hål i mitten, vilket skulle vara helt normalt om det nu inte vore så förargligt att jag precis innnan turen tyckt att det var ju ett perfekt ställe att förvara tältstängerna på. (Mycket hjärna i den idén) Med ett blodsocker som hastigt sjunkit till bottnarnas botten och ett blygrått samvete tvingas jag upplysa min tältgrupp om nyheten.
Min ansträngning att löpa tillbaka de senast vandrade kilometerna görs förgäves och utan att hitta några pinnar. Minnet av mig själv som kastar mig hängivet och handlöst tre meter ut från stigen ned rullade på replay och jag mindes så tydligt att jag sedan låg där och med ryggspäck, sprattlandes likt en skalbagge utan att göra några vidare framsteg förens ett par stycken kom och drog upp mig och sedan glatt lallat vidare utan att ens skänka en tanka åt min orutinerade packning.
Tur var att min tältvän inte bannade mig utan tillsammans hängde vi sedan upp vårt tält i bara stormlinorna mellan ett par granar. Efter ett par minuters ompyslande av tältet backar vi så undan för att skåda vårt ihopknåpade hem. Där hängde det nu med ett något ledset tak, vårt kära tält; les miserables.