Bild extra

Rätt skor för Whalewatching? Svar: Ja, om du är japanska

Anna

Sara, danskan min

Flocken från Kjölur

Carro - Vår pro-ryttare Oscar

En grupp med 56 st danska små scouter

Jag har köpt nya skor! :) 100kr, mmmm!

Idag har jag vart på valseeightsing! Men inte en enda val fick jag se..lite tråkigt. Men det var i alla fall kul att komma bort från Vellir och ut från landet och se lite nya vyer. Även fast den sista timman bara bestod av att jag stod hopkurad o fast klammrad vid en stolpe på babord sidan där det var lite lä. Eftersom jag stått längst fram på båten o skådat de meter höga svallvågorna båten gått igenom. Förundrad stod jag där länge o gapade barnsligt fängslad tills jag plötsligt får en av vågorna över mig o efter en stund märker hur hela mina byxor är dränkta.. Dock slapp jag sjösjukan, det var det inte alla som gjorde. Det kräktes lite här och där omkring mig.

Nu är jag inne på min 7:e vecka, 5 veckor kvar. Det kommer gå fort, tror jag.. Regnet har nu nått Island iaf. Men Sverige är nog värre fortfarande skulle jag tro.

Nu ska jag upp o sova för jag kan faktiskt inte komm på något mer nytt att skriva utan att upprepa mig för mycket eller skriver jag mer så kommer jag bara stava fel. Eller skriver jag bara ofullständiga meningar utan mening o sammanhang o då är det npg bättre att sluta innan folk börjar undrar.. för det brukar de göra.

pussur

Golden touren

Halli hallå!

Detta kan ha vart den segaste veckan under hela min Islandsvistelse. Jag har haft min första riktiga släng av hemlängtan. Eftersom att högsäsongen närmar sig sitt slut så är det många som åker hem nu i början av augusti, o de börjar ju räkna ner veckorna redan nu, men när de åker har jag ju ännu en månad kvar.. Så jag har verkligen skinit upp och uppskattat alla som hört av sig under denna veckan, det har värmt mig så gott i hjärtat!!

Men idag har jag halvtid :) vart här i 6 veckor nu, o har drygt 6 veckor kvar! Jag fick veckans schema nu ikväll o den närmaste veckan ser riktigt skön ut, har en hotell kväll imon, ledig på onsdag, o Inni på fredag.

Detta kan vara första kvällen som jag känner att jag inte har något alls o skriva, inget kul eller nytt att berätta. Jag har bara gått som i dvala hela veckan o längtat bort, längtat hem. Under denna veckan har det första regnet dragit in över Island, o det drog med sig en dyster sinnesnärvaro. Under den första regniga dagen blir jag inkallad till hotellet på eftermiddagen för att hjälpa till med att städa hotellrum för att de inte hade tillräckligt med personal. Undertiden jag går ut o in genom de identiskt lika rummen o städar toalett efter toalett så kommep plötsligt Hrodmar gående genom korridoren o kallar mig till sig. Nu skulle vi till slut ha vårt lilla introduktions snack som han sagt att vi skulle ha ända sen ja kom :) men men. Han hade två saker han vill prata med mig om sa han, det första var att han vill erbjuda mig att stanna kvar o jobba här under hösten. Men så sa jag det att jag har ju faktiskt inte gått ut mitt sista år på gymnasiet ännu, o innna jag hinner säga nåt mer så nickar han o säger på ett mycket förståndigt o föräldraktigt vis att, " Nej, nej, men det tycker jag att du ska göra, du måste hem o avsluta skolan först, det tycker jag." Väldigt snällt rart av honom tycker jag, att han låter mig åka hem o läsa klart mitt sista år :)

Men sen kom han till den andra frågan, o då erbjöd han mig en 50/50 tjänst att jobba på hotellet o stallet. Jag vet inte vad jag ska säga men känner inom mig hur jag bara dör och verkligen inte vill ha någon mer tid på hotellet för att städa! Tusen tankar flyger genom huvet o jag fortsätter o städa hotell rum o två timmar till o ser mig själv som 45 åring, med hukle o böjdrygg, och inte kommit längre än till en städkarriär. Varför hamnar jag jämt på städjobben?! Precis som att städa är det enda jag kan göra bra. Nej tusan, jag kunde höra pappa o mamma i huvet säga " Stå på dig!" Så det gör jag, efter några timmer stöter jag på Hrodmar igen o har då gått o gråtit i lakanen mellan rummen när jag bäddat för att jag vantrivts så där inne. När man är van vid att vara ute varje dag o springa på männsikor hlea tiden så bara dog jag där inne av att andas inomhus luft o inte ha nåt annat sällskap än en tyslåten städkompis som mumlade nåt emallanåt. Och ingen man kan väl ignorera en gråtande o förtvivlad liten tös.. Så nu ska jag förhandla mig tillbaka till min stall tjänst. För det är där jag vill vara!

Nu är det dags att upp och sova!

PussPuss

Hemma från golden tour

Vid sjön Tingvellir

Alice & Katie

Tingvellir nationalpark - Golden tour gänget

Gullfoss

Nina & Anna

För prick en vecka sen hade jag precis ridit min första dag som andra guide på min livs första långtur. Det kändes som att dagen bara åts upp av all min nervrositet och min ängsliga mage. Dagen började med att ja hastigt flyger ur sängen och snabbt slänger på mig ridkläder för att sedan börja yra omkring på vårt lilla rums golv o bara slänger ner alla kläder jag kan tänkas behöva eftersom jag inte hunnit packa kvällen innan för att jag då jobbat sent på hotellet o det var på eftermiddagen som jag fick det överraskande beskedet att jag dagen efter skulle iväg på en 7 dagars tur. Jag var inte alls beredd att det skulle komma så plötsligt, jag har vart helt inställd på att det nog inte kommer bli förens i augusti när jag vart här ett tag. Så jag blev ändå eld o lågor då Hrodmar berättade för mig. Dock visste jag inte då att det skulle bli en sjukt påfrestande och mer hård o jobbig vecka än en avkopplande o mer semester vecka som alla sagt att det skulle vara.

Andra dagen får jag en grov utskällning av en österrikare då jag istället för att stanna med folket drivit på flocken och prioriterat hästarna framför människorna. Förut har jag vart van vid att antingen bara ha folket/turisterna att ha ansvar för, eller bara flocken o hästarna. Nu hade jag plötsligt både och att ta hand om. Och eftersom att det blivit lite missförstånd och regelbrott mot våra säkerhetsregler, som att man bl.a. absolut inte får börja klä av sig en jacka när man sitter på hästen så ramlar österrikaren dotter av o jag har redan satt iväg efter flocken. Hon skadade sig som tur var inte och jag klarade mig igenom med ett bultande hjärta, brännande ögon men ett förstående o tillrättavisande samtal med huvudguiden och senare ett ursäktande från österrikaren.

Dagarna for iväg och vi red genom enormt vackra dalar och vida släter, alltfrån ett frodigt grönt fält till kala klippiga lava fält med sand vägar som vi svepte över o lämnade bara ett stort moln bakom oss. Men den där sköna avkopplande känslan la sig aldrig för mig. Jag vet inte om jag kännt mig så medelmåttlig o otillräcklig någon gång. Där står jag som 18 åring, känner mig mindre o ynkligare än aldrig förr o ska ha ansvar för vuxna männsikor o inte röra en min. Istället för en semester tyckte jag mer att veckan var en sjukt påfrestande och mentalt nedbrytande vecka. Jag hade precis börjat stadga mig här hemma på gården o känna mig säker på det gjorde så skickas jag ut o bryts ner till botten. Så har det kännts. Så nu påbörjar jag min uppbyggnad igen :) Men det kommer gå fortare än när jag först kom hit, för när jag kom hem så möttes jag av varma blickar o snälla ord. Och det var det jag saknat och gått under av brist på under den föregående veckan..

Men idag har jag vart ledig, första dagen efter turen, första dagen på resten av mitt liv!