Here I go again

Det är lycka att logga in och läsa mejl från er där hemma, glädje är det att få ett sms med kärlek! Med er stöttning känns det som jag plötsligt klarar allt.
Dagen efter mitt 'moment of weakness' så föll den första pusselbiten på plats. Efter att ha sprungit runt från museum till museum och bara sugit åt sig all information man en mänsklig hjärna är kapabel till så började man äntligen urskilja ett mönster i historien. Visst har man vart på ett antal museum och studiebesök hemma i Sverige, men för första gången i mitt liv kan jag nu säga att jag Verkligen vart på ett museum! Min gamla historia lärare hade blivit eld och lågor om hon sett mig nu.

Iallafall, men en självsäkerhet som sakta börjar återhämta sig så känner jag mig ändå väldigt nöjd med livet den dagen. Så jag bestämmer att humöret är tillräckligt gott för att ladda upp lite bilder på internet cafét kvarteret nedanför. Muntert traskar jag ner och gör min grej, träffar där en mycket trevlig pojk, Adam. Han kommer ursprungligen från Holland men har bott här nere i 1 ½år. Hur som helst, han berättar att han flyttat ner för buisness men fann istället sin passion.. "Oh, so what is your passion then now?" frågar jag, såklart. Han svarar, "Flying Helicopters!" (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) Jag blir helt till mig, fränt tänker jag! Samtalet slutar med att vi bytar nummer och han erbjuder en tur med hans helikopter för mig och mina tjejer. Gaaaalet kul!!! Kunde inte låta bli att den kvällen när jag låg i min säng och sumerade dagen att tänka på svenska killar och deras traditionella biodejter.. Att jämföra det med en Helikopter tur, över Kap.. hmmmm, det finns inte riktigt. (I min sumering ingick även mitt något halv traumatiska toalett besök, där jag på min väg ut finner mig inlåst bakom dörrar och galler med fel nyckel i min hand. Yr börjar jag så smått kallsvettas och börjar ställa in mig på hur jag bäst kan spendera natten där, innan jag hittar en snäll man som leder mig rätt och off I go...)

Dagen efter var en mentalt ganska jobbig dag. Vi åkte till Cape flats, som är ett område ca 1mil utanför centrum och sträcker sig över ett enormt platt område, mycket damm och eländigt. Där ligger det Townships som är olika samhällen kan man säga. Vissa samhällen består av bara små skjul, och med skjul menar man hemmasnickrade plåthus, plåtbitar som man lappat ihop med div. man har haft tillgängligt. Där är elkablar som förser de små skjulen med en viss mängd el och vissa skjul har även Tv och dvd. Hinken är det ända man har för sin behov så lukten bör man inte prata om. Brandrisken vill man inte ens tänka på..speciellt när de använder sig av ved och t-sprit för att elda. I området vi var så såg man dessa skjul, stå granne med faktiskt riktigt fina hus. Sen har man husen, eller "lägenheterna" sletet och halv förfallet stort tegelhuslänga med massa rum, som ägdes av staten där man lät människor bo. Och eftersom människornas hem ägs av staten bryr de sig inte om hur där ser ut runt omkring och det var därför fullt med skräp och skit överalallt. Bara för att ge lite bagrundsfakta vad som har gjort att människorna hamnat där dom är är att de under apartheid tiden blev tvångsförflyttade. 42 distrikt runt Kap blev tvångsförflyttade från sina hem för att deras områden där de bodde blev deklarerat som attraktivt vitt område. Man rev därför ner allt och byggde upp hotell, restauranger fina lägenheter m.m. för vita människor. Svarta blev flyttade ut till Capeflats där de nu är än idag. Det är ju som alla vet demokrati i landet och vita, svarta, färgade, judar, muslimer, kristna, långa, korta går nu hand i hand (mer eller mindre) Inställningen man har generallt är försoning och förlåtelse. Man är inte ute efter att hämnas de vita, för då upprepar sig historien men ombyttaroller. Men fortfarande lever ändå lite av det gammla kvar, människor är nu tillåtna att flytta tillbaka till sina ursprungsområden. Men saker och ting är inte längre som det en gång var.. Dessutom räcker inte ekonomin till för många. Och det som händer nu är att regeringen har lovat att alla ska ha en egen ordentlig bostad innan.. ja..2014 kan de va.. minns inte. Men iaf. Ett mål som inte ser ut att lyckas. Man bygger för fullt överallt, men alla kommer inte få plats i de nya bostäderna. Dessa nya fina bostäder byggs utmed N1 som leder in till Kapstaden, det kommer bli riktigt flott till sommaren 2010..så länge man inte vet vad som döljer sig bakom.

Helgen tillbringade vi i Waterfront, hamnen, vackert, avkopplande! Igår var det fullt program med vin- och brandy provning på morgonen! Mmmh, mamma och pappa, ni kommer få hem en finsmakare.. Sen var vi på Game drive på eftermiddagen! Djuuuuur!!!!! Kul kul kul!!! Inget jätte stort reservat och de var ingen riktigt Kenya-Safari.. Dock var jag en halvmeter från en buffel. Det var inte trevligt! jag sträckte mig ut för att fota den där den stod vid framändan av militärvagnen vi åkte i med öppna sidor. Varav buffeln hör fotoklicket, vänder sig mot mig och rusar bort dit ja sitter, frustar och försöker resa sig för att komma åt mig. Jag hinner bara se blicken i buffelns rödsrängda ögon och i nästa sekund sitter jag uppflugen i knät på John som sitter jämte mig.

Mycket som händer så det ska jag inte klaga på, finns faktiskt inte så mycket att klaga på. Vi har en liten oas här hemma där vi tre sitter och pustar ut och säger vad vi vill om dagen och diskuterar processen vi håller på att gå igenom för att bli reseledare och guider..

Som sista grej att nämna är att jag äter gröt varje morgon! mitt hyllplan i kylen består av morätter och äpplen, och skafferiet har vi havregrynen! I'm a good person. (persson)

Love you all

Pics

En sma ruggig dag i Sea Point








Lions Head


Vagen utmed Camps- & Bantry Bay





Kapstaden

The roomies goes wild! yeah yeah yeah

Inte länge sen sist men hello again!!

Allt har rullat på sen dag ett. Detta går fin fint har jag tänkt och kommit hem till lägenhetn helt slut efetr alla nya intryck o rammlat i säng vid tider som kl 20.00!! Ingen hemlängtan här inte! Hm.. eller? Jo, igår kväll.. jag kommer hem, sätter mig på sängen, o då kommer de, den där klumpen i magen som sakta växer sig större och större. O ju mer man försöker hejda den o tänka på annat ju fortare växer den sig större o gör desto ondare! Det är då man ska ta till ett manligt tänkande, eller d.v.s. ikke tänkande. Sysselsätta sig så man tänker på annat. Problemet me de är att det fungerade utmärkt på Island. Fick jag plötsligt ett väldigt känslosvall så dök ja in i jobbet o mocka skit o hade energi för en hel vecka. Här finns ingen skit o mocka, inga hästar att lägga all sin tankeverksamhet åt. Bara böcker.. o böcker kan tyvärr bara ta 80% av min koncentration på en gång.
Iaf.. jag hade en jobbig stund.. tar en dush, klär på mig. Det knackar på dörren o min rumskompis står där med en bok till mig. En halv timma senare sitter vi alla tre på min säng o berättar om alla våra nära o kära vi har där hemma som vi tänker på o saknar. Jag finner mig själv berättandes om min galnaste sommar i stora drag. Något jag bestämt att hålla för mig själv o allmänt hålla mig väldigt privat.. men.. Tanya är inte självdiciplinens bäste vän. Det kändes så skönt o kunna sitta o dela detta med dessa två som ja faktiskt kommer bo med under, som det ser ut nu, hela min tid här nere, vi är som en liten familj, på tre tjejer.

Så, jag saknar er där hemma. Det enda som fattas här är ni. Allt är så fantastiskt här! Visst det är stor press på oss på allt vi ska lära oss o allt vi ska prestera.. men jag har fram till sista oktober o bara lära mig allt o sen åker ja på min första tur den 1 november, som tolk.

Men ja säger ändå såhär, släkt o familj, nära vänner, ni som har pengar, detta är ett ställe man borde besöka. O efter jul har ni dessutom en fantastisk guide som vid det laget kommer vara en väl erfaren Sydafrika guide! gå in på www.solresor.se o läs på Globallife - Sydafrika

Det har inte ens gått en vecka o det är fortfarande overkligt att ja e här, känns osm ja fortfarande står med en fot kvar i Sverige.. men kanske den kommer hitta hit med så småningom..

Har glömt berätta att vi bor 200m från havet, där det finns en strandpromenad. Lite som den vid Miamibeach!! Till sommaren är det där jag kommer komma fram rullandes i korta shorts på inlines me dunkande musik i öronen!

Nåväl.. ska plugga nu. Imorgon är det public holiday o vi ska nog hitta på något bra!
Love you all!!

Hello South Africa!

Hello dear friends of Sweden

Nu äntligen lyckades jag få Internet att fungera. Vi har 500mbt att använda/månad. Så Internet avgifter fungerar inte som hemma. Därför kommer ja inte kunna lägga upp bilder om ja inte sätter mig på ett Internet café! Men det kommer.

Första helgen i Kapstaden – UNDERBAR. Vi har haft tid att själva ta oss runt och skapa oss en bild av hur Kaphalvön ser ut. Vart man än vänder sig har man antingen de stora Tabel-mountain, Lions Head, devil peak eller det två haven i bakgrunden. Det är ingen extremt stor stad som man gärna kan få en bild av att den är på foton. Det är ett antal komplex mitt i smeten men sen jämnar det ut sig. Vi bor precis utanför centrum i en del som heter Sea Point. Där bor vi i en lägenhet, en trea ( en trea vilket här i Sydafrika utgår ifrån tre sovrum o två badrum) Så vi har gott om plats o stormtrivs! Jag bor i the blue room. Vart lite havs-kust inspirerat när ja flyttade in. Nu är det en vild blandning mellan coast-meets-Tanya känsla.. Iaf det är mest blått, och det gör mig väldigt lugn.

Jo, till er som möjligtvis skickat mig sms på mitt svenska nummer så är det såhär att det funkar inte här! Min första i-lands ångest när jag klev ur planet; ”Ahhhh!!! Min telefon funkar inte!! Jag vill hem!!” Iaf nu har jag fixat ett nytt sydafrikanskt nummer som man, om man nu skulle vilja, nå mig som är: +27797338687 och eftersom att det är ett sydafrikanskt nummer så betalar jag inget för att ta emot samtal, så happy me!

Jag ska förvåna alla där hemma med att berätta att jag frusit sönder vissa stunder av denna helgen! Kallt, kallt, kallt! Men värmen är på väg säger dom, när väl solen kommer steker e de gott men luften är kall.

På fredagen välkomnades vi av Akim på kontoret i Fishhoek. Det började med att han ställt fram varsin pepparspray på bordet och gick igenom hur den fungerade genom att demonstrera i luften, varav alla tog varit steg bakåt o trodde han skulle spreja ner hela rummet.

Sedan bar det av till en fin utkiks plats över False Bay, med resten av guiderna (två till). Där korkade man upp champange flaskan för att riktigt hälsa oss välkommna. Resten av dagen bestod av en crash-course för att klara att leva i Sydafrika och de hann minsann med o grilla oss redan första dagen för att visa vart skåpet ändå ska stå. Sen vi fick komma till lägenheten redan runt 2 tiden o installera oss, så vi hann med att handla o div.

Nu har första helgen iaf gått o imorgon väntar nya utmaningar. Jag bor med två fantastiska tjejer o vi kommer väldigt bra överens. Man känner redan av pressen av allt som förväntas av en och den är svårt vissa stunder men då har vi varann, för vi står i detta tillsammans o vi peppar varandra. Sofie som är erfaren guide sen innan o jobbar för solresor o har svar på många av mina o Helenas frågor. Det är en förmån att vi bor ihop med henne. Vi är tre väldigt olika personer men kompletterar varann bra tror jag. För övrigt så är dom 27 resp. 29 år. Så vad ni kan förvänta er av mig när jag kommer hem är att jag kommer vara en ordentlig o mogen dam!

Och för att göra min kära pappa stolt så vill jag berätta att jag käkat gröt till frukost hela helgen, vilket jag ska göra till en god vana och även fortsätta med i fortsättning!

Jag tänker på er därhemma o saknar er.. men försöker inte göra det alltför mycket för då skulle jag redan sitta på ett plan på väg hem. Men peppande sms är alltid varmt välkomna, även om ja inte kommer svara alltför ofta.. Men..you know I love you all!!

Jag har sunda åsikter

En artikel jag skrev under min sista termin på gymnasiet. Skolan som frambringade mina bästa sidor. Inte en bitter stund där, nej.

Skaffa inte fler barn!
Varför skaffar vi fler barn när vi inte ens kan ta hand om dem som redan finns? Världen är full av svältande och föräldralösa barn som behöver nya familjer. De behöver just föräldrar som kan ta hand om dem och älska dem som sina egna. Alla barn förtjänar föräldrar som älskar dem och inget barn förtjänar att dö p.g.a. att de inte har några föräldrar som tar hand om dem. Hur ofta säger vi inte: "Tänk på barnen i Afrika!" Men i nästa sekund går vi och skaffar egna barn. istället för att ta hand om dem som redan finns. Så när ni planerar att skaffa familj tänk er då för, är det viktigare att skapa ett nytt liv, än att rädda ett?

Tackar Mullsjö för de fantastiska åren ihop.

Redo för avgång

Trött på livet? Trött på att vara glad att verka som en trevlig och rolig typ när vi faktiskt inte känner för att vara det. Hålla på att prestera och imponera på människor som vi vet inte bryr sig om oss och som du faktiskt egentligen inte ens har intresse av att bli vän med. Man behöver inte var en superwoman som alla bara älskar vid första åsynen. Jag säger Ja, till fler tråkiga männsikor. Känner du dig nedstämd och tråkig så ska du inte behöva vara glad. Så länge de inte går dig åt huvudet och du blir en självömkande varelse som börjar undvika solen då vill säga.. för är man aldrig på dåligt humör kan man aldrig heller uppleva glädjen då allt är perfect!

Jag var nyligen i Stockholm för att göra en sista visit hos några betydelsefulla människor i mitt liv, som jag faktiskt gärna vill bli sedd som en superwoman av. Jag träffade av en anledning på en äldre kille som jag började snacka med. Egentligen gillade jag inte det han sa, det han gjorde eller hans utstrålning. Ändå kom jag på mig själv med att vilja få honom att tycka att jag var den roligaste och fräckaste tjejen han mött och som hade hela världen under sina fötter. När vi slutat prata kände jag som jag plötsligt sjunkit ner under havsnivån (Beyond sealevel..) Varför? ! Jag ska aldrig mer träffa människan..(förhoppningsvis) varför la ja så evigt mycket energi på en människa jag inte bryr mig om och som inte bryr sig om mig heller för den delen.
Nej. En omprioritering borde tänkas över.. Det finns så mycket bättre människor i livet som förtjänar den energin och bekräftelsen av oss. Jag lovar.. fortsätter alla prioritera fel människor så försvinner snart alla bra vänner och hela världen tas över av människor ingen Egentligen tycker om. Dessa människor som i sin tur står sig själv närmast och älskar ingen mer än de älskar sin egen spegelbild.

Perfect worl...No.

Så till alla mina närmaste vänner, familj & släkt som jag vet finns där ute i världen.. spridda och på egna håll. Jag vet att ni finns där, även om jag helst hade velat ha er här. Men Jag älskar er, innerligt. Ni betyder faktiskt allt.