Vad vore väl en Pms..

Ack, som om hösten infallit sig och åter tagit sin givna plats. Precis som om den spirande våren och värmmade sommaren sprungit onoterat förbi oss över natten, för i morse stod herr Höst och slaskade utanför dörren. Efter en spattig promenad på en vattnig isgata till skolan, efter att ha genomlidit 7 innre svåra år i ett något hormonellt sinnelag, efter att magen vänt mig kroppen ryggen till, fick jag se framemot att återigen promenera den, på eftermiddagen, glasyrlagda vägen hem. Komma in i mitt lilla hem och få dörren stängd bakom mig. Se mig i spegeln, se hur livet lämnat kinderna, hur det nerblötta håret klistrat sig utmed tinningarna. Att då få sjunka ner utmed väggen och rikta blicken drömmande mot taket och tänka på henne. Snowboarden, Pms brädan.. best board period.. Den lilla lyckan runt det ekonomiska hörnet... Ack ja