Kollektivtrafik va

Är det inte så att jorden håller på att gå under? Är det inte så att om vi inte göra drastiska åtgärder och skär ner på koldioxid utsläppen så förtärs ozonlagret och jorden kommer sakta koka sönder.. Jag vet inte men jag tycker ialla fal att det budskapet nått alla människor genom media väldigt bra och tydligt. Vi ska lära oss att åka kollektivt, sammåka. Det är bra, då spar vi på utsläppen och ozonet kan fortsätta skydda oss mot farlig uv-strålning.

Därför tänkte jag idag att; tusan om jag ändå inte skulle ta cykeln till bankeryd och sedan bussen vidare in till stan. Sagt och gjort, jag känner mig ett med naturen där jag kommer cyklandes. På bussen på väg hem senare samma kväll sitter jag och ler och känner vilken bra människa jag är. På bussen kliver då två kontrollanter. Brrra att jag alltid stämplar mitt kort, tänker ja nöjt! Töserna bakom mig får problem med korten, himla ungar tänker jag, brott lönar sig icke! Det blir min tur att dra kortet men tro tusan att det då är fel. Jag fattar ingenting då de ställer sig och börjar skriva på en bötes lapp. När jag frågar vad det är jag gjort säger de att jag stämplat en zon för lite..300kr ska du böta, det är inte så mycket, säger han. Inte för honom kankse, men för mig. En himla student, klart det är mycke! 1/3 av min månadsinkomst.
vad sjutton är det med världen va?! Ska man straffas för att man väljer att åka kollektivt? Räcker det inte med att de redan nu e svindyrt att färdas via buss och tåg? Tydligen inte. Nej för då ska de dra pengar från sånna som faktiskt är hederliga och bara vart med om ett missförstånd.Det gör mig tokig och får mig att vilja slita av mitt hår. Jag fattar bara inte vad Sverige vill. De vill att vi ska åka kollektivt, men när vi gör de längtar de bara efter att dra oss på pengar. Fy va nöjda dom måste vara med sig själva nu..nästa gång tar jag bilen.

Nästa avkastning; Planket

Idag stod mycket på spel på skolans ridlektion i Tunarp. Det var återigen dags för den sista och slutgiltliga stilhoppningen som till stor del lägger grunden för vårat blivande betyg. Ovetandes om detta kommer jag och Linn till stallet i hopp om att vi ska ut och hoppa terräng banan, men icke. Men skönt tänkte jag, då hinner jag inte bli så nervös eftersom det kom så oförberett, perfekt för mig och mina obehärskbara nerver! Uppvärmningen går bra och även framhoppningen. Några hästar börjar vägra och krångla, jag kollar åt alla andra håll för att inte se och intalar mig själv att allt går som det ska. Jag tänker att jag ska prova på högre höjder denna dag, 1,10m ska jag hoppa banan på. Allt eller inget, så är det med de! Men tro inte att hästen börjar vägra, eller fel av mig, Vi värgar på andra hindret. Meen! Jag tar igen detta och samlar mig och hästen och får henne igenom heela banan. Så kommer sista hindret; rätuppstående planket. Lugnt och fint tänker jag hela vägen fram men det skulle jag inte tänkt för hon vägrar precis framför hindret. Ilsket rider jag runt och kommer igen och satsar nu järnet, VI SKA ÖVER! Jag satsar... men inte hästen. Jag åker över hästens hals rätt ner i hindret med huvudet först ner i plankorna och ser allmänt fånig. Ingen större skada skedd. Om det nu inte vart så att jag vart så bestämd och hållt ett sånt järngrepp i tygeln. Jag vägrade att släppa gummi tygeln då jag farit av. Det resulterar i feta brännmärken där fingrarna mer liknar presentbanden som man krullat med en sax. Skinnet liksom smälter ihop och blir kortare.. Aj. Det var dagens smärta. Men stark som jag är grymtar jag lite och kastar mig sedan upp som en ridderlig hjälte och försöker än en gång, jag tar mig över och slutför det jag påbörjat. Rätt ska vara rätt. Vad kan du dra nytta av detta; Ramlar du av, släpp tygarna. Eller helt enkelt använda ridhandskar och försök inte vara mer man än du är.