Hemma bra men bort vill man

Jag fattar inte vad jag gjort idag! En hel dag och jag har inte satt foten utanför huset, jag har heller inte rört mig utanför en 30m radie från soffan i vardagsrummet på hele dan. Torsdagar som jag blivit helt benådad från att behöva vara i skolan på, en perfekt dag för att ha tid med annat. Det finn tusen saker ja borde göra och vad gör jag.. Ingenting!

Min nya psykologi lärare berättade igår om hur det finns två sorters stress hantering. Människor som utsöndrar adrenalin och springer för livet eller som stannar och slåss för sitt liv när de står inför att livshotande faktum. Typ som när våra kära förfäder jägarna på sin tid stod öga mot öga med björnar. Sen finns det också de som utsöndrar noradrenalin, de drabbas av panik och kolapsar på stället för deras sinnen inte klarar av stressen att stå öga mot öga med döden. Eftersom björnar inte intresserar sig för still liggande varelser och uppfattar dessa som redan döda överlevde även denna typen av människa. Precis som de som som stod pall och fajtas för livet.

Så det var altså dessa två typer av stresshantering som förts vidare via jägarnas gener. Det är altså deras fel att ja nu sitter här helt passiv utan att göra något åt alla de saker jag borde. Helt värdelöst, värdelösa jägare..vem e så dum att kolapsa framför ögona på en björn och sen vara ännu dummare och tro att någon skulle vilja ärva hans gener.
Jägare va..

Himmla moln

Hemma lyser stjärnorna egentligen lika klart som för en vecka sedan. Bara att då vart dom inte täckta av moln och det var lättare att se dem då. Altså var stjärnhimmlen vackrare att skåda för exakt 8dygn sen.

Mannen i mitt liv

Mannen i mitt liv.

Det finns ingen man som betytt så mycke för mig som där här kusen har gjort. (Om vi inte räknar med far min då, känns väl lite dumt om jag skulle sätta min häst över min pappa va). Man har iaf små skrattat åt mig, jag själv med, över att ja kallat honom mannen i mitt liv. Jag menar.. de låter ju små konstigt oså men det är han som borde vara idealet för alla män och små pojkar. Det är han som satt mina standardkrav och gett mig min bild av ideal mannen.

Tanken när jag fick min Chadden var att det skulle vara han som skulle lära upp mig, och inte tvärtom. Eftersom han redan hade 20år på nacken så visste han det mesta redan och som 12åring såg jag upp till honom (bokstavligt talat) som en klok och vis gammal man. Och nu när tiden strax är inne för honom inser man att idealet han gav mig bara stämmer på honom. För vem utan en häst kan lyssna så bra, vem låter dig alltid låna deras båda öron utan att ha några invändningar. Vem har tålamod att i timmar bara lyssna utan att egentligen förstå vad man säger men ändå lyssnar ivrigt. Det finns ingen som inte dömer dig för saker du säger och gör, alla gör det, alla utom min man.

Imorgon stannar min klocka. Imorgon är dagen jag aldrig ville tro skulle komma, dagen jag lagt längst bak i mitt huvud. Från och med imorgon ändras hela mitt liv, från att ha varit hästägare i halva de livet man kan räkna med att ha minnen ifrån, till att bli en vanlig tråkig person som bor onödigt långt utanför samhället nu utan anledning. Mina bästa och värsta minnen har jag delat med honom. När han imorgon försvinner för gott, försvinner även en del av mig med honom.

Tiden läker alla sår, men en sann vän ska sörjas. Inga sorger går heller att jämföras