Olycksdag

Olyckan startade redan igår då jag startade ett bråk med en kär nära stående. Bråket blev avbrutet just när jag står och spottar eld som värst och jag gör det som kan va det värsta man kan göra, går och lägger sig med ond mage.
Så idag för jag som alltid skjuts av denne personen till skolan. Det är en spännd tystnad och jag har långt innna jag satt mig i bilen bestämmt mig för att inte ta upp något som rörde grälet igår, för jag tänkte at jag ska tusan vara man och inte ge mig, det är bara att spela oberörd och hård.
Det lyckas, personen får ta upp de, och hela bilresan slutar med att vi sitter o gapar o vrålar åt varandra utan att någon av oss verkligen lyssnar på vad den andre säger. Tills jag vrålar ut en sista mening som nog skulle vart det sista jag skulle sagt. För med den meningen öppnar han min dörr o slänger ut mig ur bilen o fräser därifrån.
Som tur var så befann ja mig då redan på skolansparkering. Jag dundrar in på lektionen med rödsprängda ögon o gråten i halsen. Arg för att min manliga o hårda mask inte hållit hela vägen.


Efter skolan när ilskan, från att ha gått från vansinne, till ångest och nu landat i ett allmänt deppigt och lågt humör, beslutar jag mig för att åka te stan o tröst handla, brukar alltid kännas bättre om man hittar nån härlig o färglad grej o ta me hem o känna att man fått ut något vettigt av dagen ändå. Jag hittar ett par sköna gul-grön-röd randiga hårspännen, men då ser jag den 10 m långa kön. Så jag lägger tillbaka spännena o går in i nästa affär. Hittar en fin tröja men ser kön o gör samma sak därinne o vänder o går ut. Så kommer ja på två saker jag faktiskt behöver köpa, claesolson! där är det inte hellr så mycket kö! jag hittar det jag vill ha, går till kassan, drar kortet. Och tro tusan att det inte är några pengar kvar då. Vet inte om de hänt innan och av alla dagar så ska det såklart hända denna dagen! Irriterad o uppgiven går jag ut, sätter mig på tåget hem och är allmänt sur över min tillvaro. Men så träffar jag min gammla ungdomslöedare som jag inte träffat på ett år. Kul! tänke jag! det första bra på hela dagen, nu kanske allt vänder. vi sitter o snackar om allt möjligt o när jag sedan märker att det är dags o kliva av, märker jag att den perongen jag står på, inte är den hemma i Habo som jag borde stå på. Jag vänder mig om o finner mig själv stirrandes mot en sjö, varav på motsatta sidan av den min skola ligger, skolan som jag bara ville bort från, skolan där hela den här dagen började. Huuur kan man liksom missa sin station, när man redan haft en botten dag?!
Jag vet inte, men jag kände att allt detta, hela denna dagen vart ett hån, hela dagen har liksom gått i en stor fet cirkel som börjat och nu slutat i Mullsjö! När man inte tycker att de kan bli värre, passa dig, för annars kan du hamna i Mullsjö, världens himla ände.