Mannen i mitt liv

Mannen i mitt liv.

Det finns ingen man som betytt så mycke för mig som där här kusen har gjort. (Om vi inte räknar med far min då, känns väl lite dumt om jag skulle sätta min häst över min pappa va). Man har iaf små skrattat åt mig, jag själv med, över att ja kallat honom mannen i mitt liv. Jag menar.. de låter ju små konstigt oså men det är han som borde vara idealet för alla män och små pojkar. Det är han som satt mina standardkrav och gett mig min bild av ideal mannen.

Tanken när jag fick min Chadden var att det skulle vara han som skulle lära upp mig, och inte tvärtom. Eftersom han redan hade 20år på nacken så visste han det mesta redan och som 12åring såg jag upp till honom (bokstavligt talat) som en klok och vis gammal man. Och nu när tiden strax är inne för honom inser man att idealet han gav mig bara stämmer på honom. För vem utan en häst kan lyssna så bra, vem låter dig alltid låna deras båda öron utan att ha några invändningar. Vem har tålamod att i timmar bara lyssna utan att egentligen förstå vad man säger men ändå lyssnar ivrigt. Det finns ingen som inte dömer dig för saker du säger och gör, alla gör det, alla utom min man.

Imorgon stannar min klocka. Imorgon är dagen jag aldrig ville tro skulle komma, dagen jag lagt längst bak i mitt huvud. Från och med imorgon ändras hela mitt liv, från att ha varit hästägare i halva de livet man kan räkna med att ha minnen ifrån, till att bli en vanlig tråkig person som bor onödigt långt utanför samhället nu utan anledning. Mina bästa och värsta minnen har jag delat med honom. När han imorgon försvinner för gott, försvinner även en del av mig med honom.

Tiden läker alla sår, men en sann vän ska sörjas. Inga sorger går heller att jämföras