Arvid Andersson. Ju mer jag tänker på det som hänt ju mer vilsen blir jag. Det är inte okej. Det kommer aldrig bli okej. Jag förstår faktiskt inte längre meningen i att försöka finna ett svar på frågan varför, för det finns inget svar. Det finns ingen mening i att någon så ung ska dö. Den helgen var det lovat att bli strålande sol från en klarblå himmel, trots de hällde regnet ner värre än de gjort på hela sommaren dagen efter olyckan. Vissa tror det var ren slump, ja vill tro att det var himlen som grät.Att acceptera att saker händer utan mening är något jag inte vill ta in. Jag väntar fortfarande på att stöta på honom utanför filmstaden, plötsligt springa in i honom och bli glatt överraskad och få en sån där stor och varm Arvid-kram. Att verklighet plötsligt vänds till en löjligt naiv fantasi.. Jag tycker fortfarande inte att det är okej. Jag tycker bara att du ska komma tillbaka, för det är inte roligt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar