(T)anj(y)a P(e)ärsson - göra bort sig, igen!

Som läktarvärd under Vm-mästerskapen är det viktigt att ta sin uppgift på fullaste allvar, iaf när folk ser på. Under mina första fem övervakade minuter som läktarvärd för skistar läktaren hade jag fått sträng order om att endast släppa upp människor med grönt armband och speciellt inbjudna av Skistar. En dam kommer fram till mig och frågar om hon får går upp, jag frågar vänligt om det gröna bandet som hon inte hade i sina ägor, ursäktar henne då med ett medlidande leende att ja tyvärr inte får släppa upp henne. Damen som har en klar gul jacka nickar och går därifrån. Med blickar i nacken rätar jag lite på mig och känner mig nöjd över att ha klarat av dagens första nej. I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur damen ansluter sig till ett sällskap med precis likadana jackor. Jag vänder på huvudet för att kolla en extra gång och det jag ser får mig att vilja sippra ner genom stålnätet jag står på. 3meter framför mig står 5-7pers med knall gula jackor med texten; Anja Pärsson, stort på ryggen. Du som kollade på tävlingarna och har minne så vet du att Anja åkte som 3:e man i start fältet och jag hade avvisat hennes familj från läktaren bara minuterna innan, de ville ju upp och se på sin dotter med en bättre sikt, såklart. Jag kunde inte ens stärka mig med att läkaren faktiskt var upptagen för knappt en rad satt fylld bakom mig. Generad och skamsen gick jag sedan bort till dem och ursäkta mig som en ny vilsen funktionär, klart man ska få se sin dotter tävla från en bra plats när den ändå inte används! Två timmar senare löste samvetet upp klumpen i magen och jag är nu en hel människa i kropp och själ igen.
Tack för mig