Hemma från golden tour

Vid sjön Tingvellir

Alice & Katie

Tingvellir nationalpark - Golden tour gänget

Gullfoss

Nina & Anna

För prick en vecka sen hade jag precis ridit min första dag som andra guide på min livs första långtur. Det kändes som att dagen bara åts upp av all min nervrositet och min ängsliga mage. Dagen började med att ja hastigt flyger ur sängen och snabbt slänger på mig ridkläder för att sedan börja yra omkring på vårt lilla rums golv o bara slänger ner alla kläder jag kan tänkas behöva eftersom jag inte hunnit packa kvällen innan för att jag då jobbat sent på hotellet o det var på eftermiddagen som jag fick det överraskande beskedet att jag dagen efter skulle iväg på en 7 dagars tur. Jag var inte alls beredd att det skulle komma så plötsligt, jag har vart helt inställd på att det nog inte kommer bli förens i augusti när jag vart här ett tag. Så jag blev ändå eld o lågor då Hrodmar berättade för mig. Dock visste jag inte då att det skulle bli en sjukt påfrestande och mer hård o jobbig vecka än en avkopplande o mer semester vecka som alla sagt att det skulle vara.

Andra dagen får jag en grov utskällning av en österrikare då jag istället för att stanna med folket drivit på flocken och prioriterat hästarna framför människorna. Förut har jag vart van vid att antingen bara ha folket/turisterna att ha ansvar för, eller bara flocken o hästarna. Nu hade jag plötsligt både och att ta hand om. Och eftersom att det blivit lite missförstånd och regelbrott mot våra säkerhetsregler, som att man bl.a. absolut inte får börja klä av sig en jacka när man sitter på hästen så ramlar österrikaren dotter av o jag har redan satt iväg efter flocken. Hon skadade sig som tur var inte och jag klarade mig igenom med ett bultande hjärta, brännande ögon men ett förstående o tillrättavisande samtal med huvudguiden och senare ett ursäktande från österrikaren.

Dagarna for iväg och vi red genom enormt vackra dalar och vida släter, alltfrån ett frodigt grönt fält till kala klippiga lava fält med sand vägar som vi svepte över o lämnade bara ett stort moln bakom oss. Men den där sköna avkopplande känslan la sig aldrig för mig. Jag vet inte om jag kännt mig så medelmåttlig o otillräcklig någon gång. Där står jag som 18 åring, känner mig mindre o ynkligare än aldrig förr o ska ha ansvar för vuxna männsikor o inte röra en min. Istället för en semester tyckte jag mer att veckan var en sjukt påfrestande och mentalt nedbrytande vecka. Jag hade precis börjat stadga mig här hemma på gården o känna mig säker på det gjorde så skickas jag ut o bryts ner till botten. Så har det kännts. Så nu påbörjar jag min uppbyggnad igen :) Men det kommer gå fortare än när jag först kom hit, för när jag kom hem så möttes jag av varma blickar o snälla ord. Och det var det jag saknat och gått under av brist på under den föregående veckan..

Men idag har jag vart ledig, första dagen efter turen, första dagen på resten av mitt liv!