My new found friend

• Solen skiner i Afrika, i Sverige gör den inte det.
• Här är det varmt, hemma är det kallt och rått.
• Jag får bestämma över mig själv, jag betsämmer själv när det behövs städas och jag får gå klädd i pyamas hela dagen.
• Min familj är på andra sidan jorden och jag saknar dom.
• Jag har Tablemountain och Lion's head utanför mitt fönster.
• Jag har atlanten på gångavstånd.
• Hemma är jag tryggt rotad.
• Här är det nya utmaningar varje vecka..

Dessa är några av sakerna på min Bu & Bä lista jag igårkväll satt och gjorde. Jag kände att jag behövde göra något konkret för att en gång för alla ta itu med min eviga hemlängtan och faktiskt börja uppskatta allt jag får vara med om här. Faktum var att BÄ listan blev ter ggr så lång som BU listan. Även fast de tre rubrikerna på den listan får min mage att vilja slå knut på sig själv.. På fredag har det gått en månad sen jag först satte min fot i detta nya, fortfarande något främmande, land. Att säga att tiden bara flugit iväg vore en lögn, att påstå att jag funnit min plats i livet vore även det en stor lögn. Aldrig har jag jobbat så mycket med mig själv som de jag gjort de senaste veckorna. Varje dag fightas jag med mig själv från och till. Aldrig har jag haft ett så lynnigt humör som jag haft dessa tre och en halv veckorna som jag befunnit mig på denna nya plats som ska vara mitt nya hem. Att acceptera att jag faktiskt inte är mer än människa, då jag ofta tenderar till att tro mig själv stå över dessa naturliga fenomen som att känna svaghet, ensamhet och förtvivlan. Jag vill gärna tro att jag är Super-Tanya. För super Tanya klarar allt, det tar emot lite ena dagen-ja. Men nästa dag är jag fit-for-fight igen och jag tar itu med det som gårdagen sänkte mig med. Men jag har märkt att när jag vaknar upp varje morgon så står samma problemen och väntar på mig utan att jag har någon kraft ett vetskap om hur jag ska tackla dom. Jag har märkt att det är en ständig process som aldrig lämnar mig ifred och som genomsyrar hela min dag, hela min vecka. "Rom byggdes inte under en natt". Nej det är mycket riktigt, det vet alla och även jag mycket väl. Meen, efter en självransakan fann jag några sidor längst bak i mitt huvud, sidor som det inte vill bli avslöjade eller hittade. För dig som tycker att jag skriver alldeles för metaforiskt och obegripligt så är det mitt undermedvetna jag talar om. Där har jag mycket riktigt präntat in att Rom faktiskt inte byggdes under en natt. Meeen däremot reste Tanya hela Romariket under en natt. För Tanya är en superwoman som klara att gå över glödande kol utan att bli sotig om fötterna. Hon kan hacka lök utan att börja gråta. Hon kan, hon kan, hon kan.

Så smått har jag faktiskt börjat inse att så är inte fallet.. Eller att säga att Jag insett det vore att ljuga. Mina kära stöttande föräldrar har fått mig att inse detta. Jag är vilsen och jag behöver hitta tillbaka till mg själv. Hitta tillbaka till Happy-Tanya som gillar nya och utmanade saker. Hitta mig själv som en bofasst invånare av detta land, Sydafrika. Meningen med livet är att finna det som får en att känna att man har något att leva för. Finna sin passion, det man brinner för. Och det kan man inte göra förens man funnit sig själv. Det skulle vara som att börja guida utan guidekunskaper, räkna 2-3-4 och hoppa över nr1. Nothing would make sence - No, no, nej, nej, det skulle bara bli fel. Det är en bekännelsens tid i mitt liv nu och jag som trodde jag kände mig själv och mina begränsningar har insett att jag har små rävar begravna både här och där. Jag vill vara fullärd på en gång! Jag som alltid ansett mig själv ha ett fantastiskt tålamod, jag har nu inte ens tålamod nog med mig själv.

I helgen hälsade jag på vänner till familjen borta i Fishhoek. Jag fick genast bli endel av deras familj, och eftersom att det står för är min största saknad så kändes det därför underbart och tryggt. Under min vistelse där hinner jag till och med bli ihågkommen av Helicopter man. Ja, för han är nu inte längre rankad som a Boy, he's from yesterday and on - a Man. Den som är snabb hinner då kanske räkna ut att vi träffades igår, ja, det gjorde vi. Vi skulle flygit, men vädret var tyvärr för dåligt. Men inga tårar fälldes för detta för han var snabb och bokade in en ny tid, imorgon - utanför mitt hus kl 16.00. Istället för en flygtur så så bjöd han på en rundtur i stan för att sedan stanna till vid ett café. Och vad för café har han siktat in sig på? Jo, ett glasscafé! Min första glass i SA, wioo! Glatt ställer jag mig och beställer en strut med mint och vanilj. Jag har förra söndagens dejt djupt rotad i mitt undermedvetna och börjar därför automatiskt rota efter plånboken i väskan. Då plötsligt händer det. Borta från verandan på glasscafét ropar Adam på mig och visar med en enkel handgest att han står för betalningen. (!!!!!!!!) VA! Det är detta jag snackar om, här hade jag nu någon som fattat grejen. Nöjd sätter jag mig med min glass i solen och ser på medans han gör sin grej. Efter att gått en runda i kvällssolen, utanför den nya stadion som håller på att byggas utanför Waterfront, har han hunnit gå igenom hela den politiska situationen i SA, detta i jämförelse med bl.a. det som hänt och pågår i Zimbabwe. Senare fortsätter vi hem till hans lägenhet, som mycket riktigt, ligger endast ett kvarter från vår gata. Där fortsätter vårt samtal men nu på ett personligare plan. Faktum är att det var han som inspirerade mig till att göra min Bu & Bä lista, okej, inte bokstavligt talat. Men denna pojk sitter och berättar saker om sig själv som jag aldrig kunnat ana. Han är endast 23år men med tanke på allt han säger så hade man kunnat tro att han levt i 40år. 23år och redan vis, för sin ålder då såklart. Gång på gång måste jag bita mig i läppen för att inte brista ut i ett fånigt leende, jag var bara heeelt förundrad. Jag vet inte när jag senast mött en så intressant människa och pratat om grejer som jag inte ens nämner för alla mina vänner där hemma. Trots att det inte blev någon flygtur den eftermiddagen så la jag mig i sängen igårkväll med ett något lättat hjärta. Jag tror jag har fått mig en liten ny vän, och det gör mig barnsligt glad och hoppfull inombords.