Det är mycket möjligt att jag var den enda som stod och hoppade på perrongen av förtjusning då tåget rullade in, förtjust över att det scenariot kändes som taget ur Harry Potter då eleverna står och väntar på Hogwartståget som skulle ta dom hem. I detta fall kom dock bara ett vanlig Sj tåg som i mitt fall skulle ta mig hem, hem till mitt Munkaskog, mitt kära, arma Munkaskog med dess 20 bofasta invånare. Tåget förde oss genom natten och på morgon timmarna kunde jga se hur Mullsjö, världens himla ände, flimrade förbi utanför fönstret. Löven satt kvar på träden och i alla de där glada färgerna det ska vara på dem såhär års. Det var liten resa tillbaka i tiden då jag redan sett löv som fallit till marken under denna hösten. Trots att saknaden efter den kära fof-andan satte in redan innan jag lämnade skolan så är hem ändå hem och dit är det alltid fantastiskt att komma.
När jag kom imorse välkommnades jag med min mors berömda Kerstinfrukost och sedan vart det far och dotter tid ute i trädgården, underbara munkaskog där det alltid finns saker att göra! Efter att ha skördat i mitt rara trädgårdsland så hinner min mor upp mig på mitt rum där hon rullar upp en 2x1 m lång plansch hon hittat. Planschen är en äng med en vit, vacker häst galopperande över den. Med glittrande ögon tog jag palschen till mitt hjärta och försvann in i mitt happyland.
Lyckan är total
1 kommentar:
Ingen misär här inte :)
Skicka en kommentar