Så närmar sig praktiken sitt slut och jag känner mig väldigt nöjd och tillfreds med att kunna se tillbaka på det senaste tre veckorna och känna att; det var ju inte så farligt.
Faktum är att jag har haft det riktigt gott, jag har fått lukta häst så det räcker och blir över, jag har fått rida unghästar, jag har fått stegra unghästar.
Och norrmän.. ja jag gillar dom. När man inte förstår vad de säger är det bara att lägga huvudet på sned och le, och egentligen så skiljer det ju inte heller sig så mycket från vad jag brukar göra hemma när man möts av någon som klingar på rikssvenska. Däremot så kommer jag inte anmana de olika matvanorna de verkar ha här på andra sidan gränsen. Hur trevliga norskarna än är så räcker det inte för att jag skulle sätta tänderna i en frasig våffla med frän creme fraiche på eller förstöra en pannkaka med att rulla in den med bacon och socker i. Uuuuh.
Men återigen, svensk som norsk, i båda våra länder finns det pappor som gott och väl kan sitta framför Tv:n och zappa sönder en hel kväll mellan olika nyhets- och sportsändingar. Denna egenskap som driver pappor att vilja se samma sändning, om och om igen, timma ut och timma in, från kanal till kanal. Jag som trott att min pappa var den enda i sitt slag har nu blivit överbevisad då jag efter dessa tre veckor, inneboende hos denna gästvänliga familj, förstått att detta är mer av ett internationellt-pappa-fenom.. Pappor i all sin prakt, fantastiska och bra på alla sätt, men att se på sport, sport, sport och nyheter där emellan, en hel fredag kväll - är inte kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar