Haaj!

Julia & jag Nina

Här fann ja min rätta plats! Pappa Daniel & Palina

Halloo!
Jag kände att det kanske var dags att höra av mig igen. Det känns som det var nyss jag satt här fast det egentligen har gått snart två veckor sen det senaste inlägget. Det e heelt sjukt vad tider går fort här, jag har aldrig vart med om ett jobb som får tiden att gå så fort som detta gör!

Jag har fått guida min första heldags tur nu, eller förra veckan var det. Två morföräldrar som skulle ut med sina tre små barnbarn. Barnen hängde på fin fint, lite jobbigare för mormor o morfar som var uppåt 65 o inte suttit på en häst de senaste 30 åren. Men jag skickade bak ett av barnbarnen som gått på ridskola i två år att rida bakom morfars häst så den inte gick o släpade benen efter sig. Det gick jätte bra, fram tills barnbarnet blev alldeles för självsäker o ivrig att hästarna plötsligt kommer fram flygande förbi mig o jag måste placera om dem i ledet. Jag fick säga till barnen flera ggr att det måste hålla sig bakom mig på ett led, o inte springa upp jämsides med varandra o få hästarna att börja tävla!
Man känner sig rätt ynklig när man står där som 18åring o har ansvar för två 65 åringar som man helst bara vill skritta hem med, o tre små ivriga barn som bara vill springa så fort de går, o få en sån grupp att gå ihop o hålla ett lagom tempo som alla klarar o samtidigt passa tiden så de hinner hem till bussen som avgår från stallet till deras hotell. Tid och säkerhet går sällan hand i hand har jag märkt. Men jag fick mig iaf ett tålamods prov. Jag känner mer o mer att varar guide handlar inre bara om att vara super snäll o låta turisterna gör som de vill för man inte vågar säga till för man är rädd att verka otrevlig. För de fattar inte riskerna o då är det min uppgift att tala om de för dem o förebygga för farliga situationer. Man ska vara trevlig o snäll, men inte för snäll. Utan bestämd o ödmjuk, det verkar vara en bra kombination J

På lördag har jag min tredje lediga dag! Då ska jag nog boka en tid hos en massör o få mina överspända axlar o stela rumpa att slappna av. Jag har gått o haft ont i min höger skinka ända sen förra veckan då jag for av en häst för andra gången under den tiden jag har varit här. Båda ggr har berott på att jag inte spännt sadelgjorden ordentligt. Fast första gången gled jag mest sakta av, förra veckan så var det värre. Då hade jag en ny sadel som gled runt fast jag nyss spänt åt den allt jag kunde, så när jag sitter upp så börjar hästen springa iväg o jag klamrar mig envist fast o ska dra mig upp då jag känner att hela sadeln sitter på sidan av hästen o hästen far iväg i galopp, jag ser bara hur en å närmar sig men jag lyckas ramla av precis innan vatten kanten. Men tusan så mycket ondare det gjorde, har gått om kring som en gammal tant uppåt 60 år.

Jag kommer komma hem o vara en sån härligt härdad bondtös. Här har man hästen som arbetshäst mer. Man föser hästarna i flock o får man i uppgift att ut o hämta två hästar i en hage så är det inte smidigare än att hämta alla hästarna i den hagen. För man måste ändå fösa in alla i en fålla innan man kan fånga dem, går man bara rätt ut i hagen med träns o tygel så bara sticker de! Men när man väl fått träns på dem så går det bara snällt bakom tillsammans med de 5 andra hästarna man leder samtidigt. För man har inte tid att springa flera ggr. Men det vitiga är bara att man då har handskar. Vilket jag struntade i att ha på mig en morgon, så ska jag stänga grinden bakom mig o håller i 6 hästar då plötsligt två av dom får för sig något o vänder häftigt om o sliter tygeln ut händerna på mig, o jag känner bara hur det svider till i höger handen o ser sen hur tyglarna rivit upp tre fingrar på mig. Så nu har jag alltid handskar på mig J

Jag trivs iaf jätte bra, man börjar se lite baksidor redan nu. Men man försöker bara strunta i det eller hantera det på ett vettigt sätt. Jag har ju min stöttande extra pappa här, Daniel hovslagaren, den äldsta o klokaste av oss alla J Sen har jag Nina som tar väl hand om mig, som en liten extra mamma man alltid kan ty sig till, o sen äre lilla Julia som är yngst av alla barnen! Hon är min lilla Stockholmare! Fattar inte att man aldrig blir av med dem! Haha

Nu är det sent! En ny jobbedag imon med, så jag går bäst i att upp o sova!
Tänker på er där hemma, ni är bäst! Jag hoppas på en stor fet party hemma hos mig dagen då jag kommer hem! J

Pussur & kramur