Here I go again

Det är lycka att logga in och läsa mejl från er där hemma, glädje är det att få ett sms med kärlek! Med er stöttning känns det som jag plötsligt klarar allt.
Dagen efter mitt 'moment of weakness' så föll den första pusselbiten på plats. Efter att ha sprungit runt från museum till museum och bara sugit åt sig all information man en mänsklig hjärna är kapabel till så började man äntligen urskilja ett mönster i historien. Visst har man vart på ett antal museum och studiebesök hemma i Sverige, men för första gången i mitt liv kan jag nu säga att jag Verkligen vart på ett museum! Min gamla historia lärare hade blivit eld och lågor om hon sett mig nu.

Iallafall, men en självsäkerhet som sakta börjar återhämta sig så känner jag mig ändå väldigt nöjd med livet den dagen. Så jag bestämmer att humöret är tillräckligt gott för att ladda upp lite bilder på internet cafét kvarteret nedanför. Muntert traskar jag ner och gör min grej, träffar där en mycket trevlig pojk, Adam. Han kommer ursprungligen från Holland men har bott här nere i 1 ½år. Hur som helst, han berättar att han flyttat ner för buisness men fann istället sin passion.. "Oh, so what is your passion then now?" frågar jag, såklart. Han svarar, "Flying Helicopters!" (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) Jag blir helt till mig, fränt tänker jag! Samtalet slutar med att vi bytar nummer och han erbjuder en tur med hans helikopter för mig och mina tjejer. Gaaaalet kul!!! Kunde inte låta bli att den kvällen när jag låg i min säng och sumerade dagen att tänka på svenska killar och deras traditionella biodejter.. Att jämföra det med en Helikopter tur, över Kap.. hmmmm, det finns inte riktigt. (I min sumering ingick även mitt något halv traumatiska toalett besök, där jag på min väg ut finner mig inlåst bakom dörrar och galler med fel nyckel i min hand. Yr börjar jag så smått kallsvettas och börjar ställa in mig på hur jag bäst kan spendera natten där, innan jag hittar en snäll man som leder mig rätt och off I go...)

Dagen efter var en mentalt ganska jobbig dag. Vi åkte till Cape flats, som är ett område ca 1mil utanför centrum och sträcker sig över ett enormt platt område, mycket damm och eländigt. Där ligger det Townships som är olika samhällen kan man säga. Vissa samhällen består av bara små skjul, och med skjul menar man hemmasnickrade plåthus, plåtbitar som man lappat ihop med div. man har haft tillgängligt. Där är elkablar som förser de små skjulen med en viss mängd el och vissa skjul har även Tv och dvd. Hinken är det ända man har för sin behov så lukten bör man inte prata om. Brandrisken vill man inte ens tänka på..speciellt när de använder sig av ved och t-sprit för att elda. I området vi var så såg man dessa skjul, stå granne med faktiskt riktigt fina hus. Sen har man husen, eller "lägenheterna" sletet och halv förfallet stort tegelhuslänga med massa rum, som ägdes av staten där man lät människor bo. Och eftersom människornas hem ägs av staten bryr de sig inte om hur där ser ut runt omkring och det var därför fullt med skräp och skit överalallt. Bara för att ge lite bagrundsfakta vad som har gjort att människorna hamnat där dom är är att de under apartheid tiden blev tvångsförflyttade. 42 distrikt runt Kap blev tvångsförflyttade från sina hem för att deras områden där de bodde blev deklarerat som attraktivt vitt område. Man rev därför ner allt och byggde upp hotell, restauranger fina lägenheter m.m. för vita människor. Svarta blev flyttade ut till Capeflats där de nu är än idag. Det är ju som alla vet demokrati i landet och vita, svarta, färgade, judar, muslimer, kristna, långa, korta går nu hand i hand (mer eller mindre) Inställningen man har generallt är försoning och förlåtelse. Man är inte ute efter att hämnas de vita, för då upprepar sig historien men ombyttaroller. Men fortfarande lever ändå lite av det gammla kvar, människor är nu tillåtna att flytta tillbaka till sina ursprungsområden. Men saker och ting är inte längre som det en gång var.. Dessutom räcker inte ekonomin till för många. Och det som händer nu är att regeringen har lovat att alla ska ha en egen ordentlig bostad innan.. ja..2014 kan de va.. minns inte. Men iaf. Ett mål som inte ser ut att lyckas. Man bygger för fullt överallt, men alla kommer inte få plats i de nya bostäderna. Dessa nya fina bostäder byggs utmed N1 som leder in till Kapstaden, det kommer bli riktigt flott till sommaren 2010..så länge man inte vet vad som döljer sig bakom.

Helgen tillbringade vi i Waterfront, hamnen, vackert, avkopplande! Igår var det fullt program med vin- och brandy provning på morgonen! Mmmh, mamma och pappa, ni kommer få hem en finsmakare.. Sen var vi på Game drive på eftermiddagen! Djuuuuur!!!!! Kul kul kul!!! Inget jätte stort reservat och de var ingen riktigt Kenya-Safari.. Dock var jag en halvmeter från en buffel. Det var inte trevligt! jag sträckte mig ut för att fota den där den stod vid framändan av militärvagnen vi åkte i med öppna sidor. Varav buffeln hör fotoklicket, vänder sig mot mig och rusar bort dit ja sitter, frustar och försöker resa sig för att komma åt mig. Jag hinner bara se blicken i buffelns rödsrängda ögon och i nästa sekund sitter jag uppflugen i knät på John som sitter jämte mig.

Mycket som händer så det ska jag inte klaga på, finns faktiskt inte så mycket att klaga på. Vi har en liten oas här hemma där vi tre sitter och pustar ut och säger vad vi vill om dagen och diskuterar processen vi håller på att gå igenom för att bli reseledare och guider..

Som sista grej att nämna är att jag äter gröt varje morgon! mitt hyllplan i kylen består av morätter och äpplen, och skafferiet har vi havregrynen! I'm a good person. (persson)

Love you all