En bal, ve den dagen då balar inte längre äger rum. Ve den stunden då valsen fått sväva sina sista steg över ett blänkande glasgolv. Då ljudet av dansande fötter ebbat ut för att aldrig igen återhöras av en människas öron. Det var en glad kväll då vi i lördags klädde oss i våra finaste och glansigaste klänningar för att svassa ner på vårens första bal. Med ena handen i en ungherres styrande hand och den andra högt vilande på hans stadiga axel så förflöt tretakterna under ett svagt, nästan ohörbart men synligt, trippande av mina fötter på tå i ett försök att matcha min eskorts mäktiga 180cm.
Det var ett glatt gäng vänner som tillsammans den natten vandrade vägen hem till ljudet av fåglarnas kvitter, idag tillsammans, i övermorgon inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar