Idag föll snön, vit och tät, och la sig som vit bomull i håret på alla glada barn. Helt otroligt! Efter att ha vaknat outhärdligt mör i mina pinsamt ovana badminton muskler och plågsamt rullat mig ur sängen så hängde det något i luften, kunde det vara en vändning? Fyra timmar senare kom svaret, rakt ner från himlen. Äntligen kände jag hur jag smått vakna ur den dvala som varat ända sen turen på Storulvån.
Efter att ha fått träffa våra blivande träningshästar borta i Vallbo så känns nu livet här som att de sakta men säkert är på väg upp på topp igen. Underbara hästar, minnet av de minst sagt sarkastiska djurskyddsmännen som vart och föreläst för oss på morgonen kändes long gone. Bittrare människor var det länge sen jag mött men även den irritation som osade från mig på 20m radie då vart som bort blåst vid mötet med dessa kusar, som jag längtat! Lycka var att bara få stå där i snöfallet med fingrarna in borrade i pälsen och lukta och bli luktad på av dessa djur som skänker större lycka än en pojke någonsin kan förmå sig till. Ack!
1 kommentar:
det ser underbart ut.. ohh hästar! :) känns lite som en anna värld den bilden.. Höste har väl kommit med tidiga mörkna kvällar. men fortfarande har ajg ingen jacka med mig ut, en kofta går bra och tittar solen fram så åker koftan av.. har mer sommar nu än i sommras, haha.. :)
Skicka en kommentar