Som 5 åring drömmde jag om att en dag få stå på isen med tajt trikå och spritsad ballerina kjol och göra trippelaxel efter trippelaxel framför ett hav av publik som hylla mig. Nu är den drömmen nära verklighet. I fredags begav jag mig ishallen i Järpen för att den tredje fredagen i rad slipa på mina konståknings färdigheter. Eftersom att det var tio år sedan jag stod på ett par skridskor sist så var jag minst sagt mör efter första träningen. Men jag må stolt säga att i fredags klarade jag åkning baklänges och snurrar. Kankse att självförtroendet steg mig något högt då jag utan någon vidare eftertanke satte iväg i full karriär mot sargen då jag såg att grabbarna i Järpens egna hockey lag kom in travandes. Med ett fånigt stort leende satte jag iväg i deras riktning och la så ena skridskon vackert bakom den andre och började spinna på stället, runt runt (två varv knappt, men..) så tappa jag balansen och satte mig ner och fortsatte snurra okontrollerat i en hukande ställning för att så återfå balansen och svajande resa mig och vingla vidare på mina white'n shining blades. Fortfarande naivt nöjd med min otippade satsning vände jag mig om för att möta grabbarnas godkännande blickar, det enda jag hinner se är hur siste man försvinner in i deras omklädningsrum. Knappt dissad står jag ensam kvar på isen och känner eftersnurrningarna i sjuda i öronen.
Ack ja, vad är en oslipad isprinsessa utan träning? Inte mycket att hurra för tydligen om man går till renodlade hockeypojkar.
Jag fortsätter uppfyllandet av min dröm att bli isprinsessa, sedan cirkusprinsessa för att slutligen kanske nå mitt gyllene mål som egentligen alltid varit att bli inget mindre än en riktig Prinsessa. Waah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar