Jag och sonen i huset hade precis sjunkit ner i soffan för att invänta curlingfinalen med Norge. Plötsligt här vi ett klapprande ute på gården och innan jag hinner lägga någon större tankeverksamhet på det har han hunnit utropa; hästarna! 30sekunder, 30 röda , senare ser jag honom flyga utöver grusgången utanför i fullmundering. Min hjärna hade inte ens hunnit börja tugga upp sig förens han hoppat in i bilen och kört iväg i full fart ner mot hagen. Då slog tanken mig att jag kanske med klä på mig för att gå ut och jaga häst. Det kändes mest logiskt så jag nickade fåraktigt för mig själv och lunkade iväg för att klä på mig.
Det var dock en vacker kväll ute. Månen var nätt och jämt full och avtecknade långa glittrande skuggor av oss där vi började samla ihop flocken. Med ett virvlande av galopperande hästar som målades silvervita i månens sken stod jag och lär hakan hänga löst då jag inte kunde tänka på annat än hur fantastiskt vacker midnattstimman kan vara.
Denna lilla händelse blev dessutom en skön icebreaker då ett öppningsamtal med denne andre aldrig riktigt infunnit sig.
Så sprang vi, likt bästa vänner, genom natten, genom sagornas land. Sjungandes i fyrstämmig sång om våra drömmars Starlight, ändå in i gryningstimman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar